'Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar.
Och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå,
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.'
.......
Och Salami och Zulamith, när bryggan färdig var,
de sprungo i varandras famn, – och strax en stjärna klar,
den klaraste på himlens valv, rann upp i deras spår,
som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår.´

Så skapades Vintergatan enligt denna dikt av en finlandssvensk författare (som också skrev 'Fältskärns Berättelser').
Vem var han?