En svensk diktare har gjort en parafras till Stagnelius 'Till förruttnelsen'. Den lyder:
vara varandras likar
värma varandras lik under kyskhetens vackra kurva i evighetens vita marmor
gravstenen vars tryckande kyla dröjer kvar över drömmen som lukten över kvarlevorna eller en viskning:
'ruttna länge tillsammans
försvara varandras lik för fukt och frihet
vara två i saligheten, ligga stilla, vara tåliga och stilla
slicka varandras lik med kyssar sakta som maskarna kryper i gömstället
ruttna länge tillsammans i fjolårets lövhögar
ruttna in i varandra utanför tiden
ruttna länge tillsammans...'
kom snart till oss.
den medvetslöse.
