Bara du går över markerna,
lever var källa, sjunger var tuva ditt namn.
Skyarna brinna och parkerna susa och fälla
lövet som guld i din famn.
Och vid de skummiga stränderna,
hör jag din stämmas vaggande vågsorl till tröst.
Räck mig de älskade händerna,
mörkret skall skrämmas,
kvalet skall släppa mitt bröst.
Bara du går över ängarna,
bara jag ser dig vandra i fjärran förbi.
Darra de eviga strängarna,
säg mig, vem ger dig, makten som blir melodi.
Vem är diktaren (för- och efternamn)?
